tisdag 22 september 2009

MBT-skor


Mina föräldrar är i USA denna veckan och jag har beställt skorna enligt ovan. MBT-skor. Fler och fler använder dessa på jobbet och jag var och prova ett par efter jobb idag. De jag provade kosta 2598 kr och i USA c:a 700 kr. Det är skillnad det. Det har varit många mms på mobilen med bilder på skor samt samtal per telefon för diskussion angående utseende mm. Som tur är har min mamma samma storlek på fötter som jag och det känns ju skönt. Vi får se när de kommer på hem om de är så bra som jag hoppas. Håll tummarna.

Jobbet - ja vad ska man säga om det. Det är verkligen kaos för tillfället på alla håll och kanter. Nu känns det som att folk går på sin reserver vad de orkar med. Jag undrar hur länge jag ska orka själv. Idag var det nära jag kastade in handduken. Ska nog söka det där jobbet som jag var sugen på. Man känner snart inte för att vara trevlig längre. Det avbokas och bokas mottagningar till höger och vänster. Personal är sjuka - både läkare och annan personal. Hur mycket ska man orka med innan "de som sitter högre upp" reagerar. Men man kan ju inte mer än att jobba men man har ju med patienter att göra och jag känner att det viktiga är att de har det bra - men vi då?? Varför ska det dras in på pengar så att man inte kan få in personal så att allt går runt?? Det får man aldrig svar på. Jag slängde in en spontanansökan till McNeil förra veckan. Fick svar idag och de sparar gärna på mina ansökan och vill att jag kompletterar med min CV. Man kan ju hoppas att de behöver någon som mig. Vi får se vad som sker. Jag är inte rädd för att byta jobb. Jag trivs ju på mitt jobb men är trött på att det aldrig får vara lugnt.

Annars är allt bra. Min son börjar bli stor - har fått en lös tand. "Mamma, om jag tappar tanden kan jag ju inte äta knäckebröd!". Idag när jag kom hem så hade han ätit massor av knäckebröd för han var ju tvungen att ha tappat tanden tills mormor och morfar kommer hem. Tur att jag inte har nämnt att det kan blöda lite när man tappar den - då hade han nog blivit tokig.

Ny dag imorgon och då är det ett besök till banken som gäller. Ska lägga om lånen. Sen är det inhandling av ett persikoträd till föräldrarna för de har ju firat 40 år som gifta (det är därför de är i USA - för att fira eller nåt).

Nu är det TV:n som gäller, sen är det läsa lite i bok nr 2 av Stieg Larsson (glömmer hela tiden vad den heter - har precis haft premiär på bio!?!).

Må gott alla.

måndag 14 september 2009

Rastlös

Jag hade ju högt tryck för någon vecka sedan och fick gå med en blodtrycksmaskin i 24-timmar. Resultatet blev att jag ska ändra min medicin och om 2 månader ska vi göra om 24-timmars blodtryckmätningen. Jag hoppas att det blir bättre då.
Tycker att jag mår bra förutom lite ont i huvudet då och då men annars bra.

Känner mig lite rastlös för tillfället - vill att det ska hända någonting i mitt liv, men vet inte vad. Kollar lite om jag kan börja med något - känner inte att jag har något speciellt intresse - tyvärr. Ska gå en smyckeskurs nu i oktober och ska även åka bort en helg i oktober. En gammal barndomsvän till mig ska ha sitt 3:e barn nu om en vecka och jag tänkte åka och hälsa på henne i november tror jag. Funderar ibland på att byta jobb med. Hittade ett och sista dagen för att söka var i oktober så jag har lite tid på mig - får se hur det utvecklas på jobbet.

Det är mycket på jobbet som vanligt. Där har inte hänt så mycket. Det blev ju som jag förutspådde att när folk blir sjuka så får mitt projekt ligga åt sidan och så har det varit. Men jag kämpar på. Har gett mig tusan på att fixa det, men tyvärr tror jag inte att jag blir färdig, vi får se.

Sov gott

lördag 22 augusti 2009

Trycket!

Har känt mig lite hängig sista tiden. Varit tufft på jobbet med det nya projektet samt att det har varit mycket hemma. Det hela resulterade i ett migränanfall på jobb så jag fick åka hem. När jag väl kom tillbaka till jobb så fick jag ont i huvudet igen och tänkte att jag kollar mitt blodtryck så jag vet vad det ligger på när jag har huvudvärk. Då var mitt undertryck jätte högt(110-115). Så det blev att beställa tid till husläkaren och jag ska dit på onsdag. Har ju rätt mycket ont i huvudet och visst min vikt är ju inte den bästa, men jag jobbar ju på det. Var och vägde mig idag och hade gått ner 1,3 kg - sammanlagt 7,4 kg och det känns jätte skönt. Men jag känner mig hängig för det här med trycket och huvudvärken.

Det är några runt omkring mig nu som är sjuka - allvarligt sjuka och det får en att fundera. Har en kollega som har mist sin pappa väldigt hastigt och med mitt tryck kan det ju vara jag som går bort. Vad händer då med mina barn och min familj? Måste helt enkelt ta mig i kragen vad det gäller allt. Usch så morbid, men tyvärr är det sanningen. Jag lider med min kollega och allt hon går igenom. Svårt att trösta när man inte vet vad hon går igenom - har ju inte själv mist någon i min närhet. Vad är rätt att säga och vad vill hon höra?? Vill hon prata om det eller vill hon helst slippa? Hur ska man trösta?? Försöker att lösa det inför varje situation när hon blir ledsen. Jag hoppas hon känner mitt stöd. Begravning nästa vecka och jag hoppas bara att hon orkar!

Har anmält mig till en smyckekurs och det ska bli kul. Har lite ideér på vad jag vill göra. Får se om det funkar. Det jag helst av allt vill göra är att gå en silversmideskurs, men när jag tittade på det så var det jätte dyrt men jag ska spara till det så får vi se om det blir till våren.

Idag började Albin (sonen) på sin simning och vilka framsteg han har gjort under sommaren. Kan vara så att vår pool har hjälpt till hans träning under sommaren. Han var överlycklig och tyckte att han klarade allt så vi kunde ju köpa märke nu så var han klar - hmm riktigt så går det ju inte riktigt till.

Senare i eftermiddag ska vi till svärföräldrarna och fika - ska bli trevligt.

Vi hörs - måste klä barn och fixa till mig så gott det går!!!

kram på Er

måndag 27 juli 2009

Första arbetsdagen!

Det var riktigt jobbigt att gå upp imorse - så tidigt har man ju inte gått upp på 4 v. Barnen var det inga problem med - de längtade nog lite till sitt dagis för att få träffa alla kompisar och fröknar (de älskar sitt dagis).

Dagen har ju gått fort, mycket att göra samt mitt projekt som innebär att jag så gå igenom alla våra besök (c:a 1500 st) från 1 januari 2009 fram till nu och kolla så att det är satt rätt diagnoser på dem. Har vi inte satt rätt diagnoser så kanske vi inte får rätt betalt heller för olika undersökningar med mera. Detta är ett riktigt "hästarbete" - fy sjutton va jobbigt det är att bara sitta och läsa journaler och gå igenom allt. Jag insåg idag att det kommer inte att räcka med en månad för det - får nog snällt jobba på och det kommer säkerligen närma sig jul innan jag är färdig. Vi får se. Tyvärr har jag ju min migrän och efter halva dagen idag så började jag känna av mitt huvud. Det gäller att passa sig så man inte åker på det också.

Det var inte så många i tjänst ännu och det var rätt så skönt faktiskt - komma tillbaka till lugnet.

Barnen har sovit sen en timme tillbaka och det var ju inte så konstigt med så mycket som har hänt idag. Vi lär nog också snart somna, man är ju helt slut.

Ni kära kollegor som fortfarande har semester - njut av den!!!! Den tar slut fortare än Ni tror.

söndag 26 juli 2009

Semestern slut!!!

Jaha då var semestern slut - usch va tiden går fort.

Denna veckan har det varit lite grillningar både med familj och vänner. Alltid lika trevligt att träffas. Vi har även bara tagit det lugnt och laddat inför jobbet.

Även denna veckan har det varit Festival i Helsingborg och den har vi besökt 2 dagar. Barnen tyckte det var kul med alla karuseller och lotter. Alltid roligt med festivalen, man träffar alltid någon som man inte har träffat på länge. Denna gången blev det inte så eftersom det var lite mycket regn så vi var inte där så jätte länge.

Vi lyckades även klämma in och att åka och rida på hästar hos en kompis till mig. Det var väldigt uppskattat av barnen. Dottern vågade inte, men sonen han red 2 rundor. Det kanske blir en liten hästkille av honom - vem vet.

Nu när jag tänker efter så har vi ju hunnit en hel del denna veckan. Jag tänkte när jag började skriva detta inlägg att jag har ju inget att skriva om. Men som vanlig så svamlar man på så det blir några rader.

Har lite jobbångest så här sista kvällen innan jobb. Varför känner man så?? Nu ska jag ju påbörja mitt lilla projekt på jobb - ska bli intressant och se om jag klarar av det. (berättar mer om projektet en annan dag, orkar inte nu!)

Nä nu måste jag packa barnens kläder till dagis och min jobbväska så att man får med sitt paserkort och nycklar med sig i morgon bitti.

Ha en skön söndagkväll!

torsdag 16 juli 2009

Lilltjejens 3-års dag!!

Det är svårt att få tiden att räcka till när man har semester och man bara vill vara ute. Det blir inte så mycket bloggande tyvärr.

Sen sist har vi ju varit i Skara och det var jätte bra. Vi hade fint väder när vi kom upp förra onsdagen och vi gick runt och mös i Skara. Vi träffade på Bert Karlsson, Molly Sanden och Lotta Engberg. De skulle tydligen ha någon sorts allsångskväll som Bert höll i - så då kom det några "kändisar" som skulle uppträda. Vi satt och lyssna på genrepet - trevligt. Det var tokdyrt för att gå in på det riktigt uppträdet. De kan konsten att ta betalt!!.
När vi vaknade på torsdagen och skulle åka till sommarlandet så var det mulet så klart. Men vi var där och ungarna trivdes. Det började regna tyvärr vid middagstid och sen kom det skurar emellanåt. Men jag tror inte barnen bryr sig -det är vi vuxna som tycker det är jobbigt med regnet. Men de var nöjda när vi kom till hotellet. Igentligen skulle vi till sommarlandet på fredagen också, men det regnade tyvärr så vi åkte vidare till våra vänner i Finspång (där vi skulle tillbringa helgen). De har ett inomhus badland där som vi åkte till på fredagen och ungarna var helnöjda med det.

Efter bad och grillning samt cykling och lek hemma hos våra vänner så däckade barnen helt slut. På lördagen blev det en tur till badlandet igen eftersom det regnade igen tyvärr. Barnen älskar att bada. Min 3-åring är helt galen i att bada och att vara mer under än över vattenytan.

Eftersom det var dåligt väder och vi ville göra något mer innan vi åkte hem så kollade vi alla vädersidor på internet och kollade om det fanns något som vi skulle kunna göra på hemvägen. Vi bestämde oss för att sticka inom Astrid Lindgrens Värld och det var lyckat. Tyvärr mycket folk, men det var ju högsäsong så det var ju inte så konstigt. Barnen fick titta på det de ville och de styrde våra steg. När vi väl skulle åka hemåt så hann vi inte ens komma ur parkeringen förrän bägge barnen hade somnat. Mycket intryck på en kort tid gör att en liten kropp blir helt slut.

Det har varit en lyckad liten semestertripp förutom regnet. Men det är ju som de säger att det finns ju inget dåligt väder bara dåliga kläder eller hur??

Väl hemma så skiner solen på oss igen och det är ju underbart.

I tisdags fick vi ett ryck och skulle åka med mina föräldrar till Köpenhamns zoo. Sagt och gjort så packade vi matsäck och åkte in till Köpenhamn. Barnen var förväntansfulla. Jag kände tyvärr av mitt huvud redan på morgonen, men tog två migräntabletter som tyvärr intehjälpte. Så när vi varit på zoo i c:a 2 timmar så var jag tvungen att åka hem p g a migrän. Jag blir så ledsen för det känns som att man förstör för barnen, men mina föräldrar (snälla som de är) fortsatte själva med barnen och så åkte mannen och jag hem själva. Man får ju åka både buss, tåg och båt innan man är hemma i Helsingborg igen och jag kräkte hela vägen och somnade till lite på tåget. Folk trodde nog att jag var onykter, men jag orkar faktiskt inte bry mig. Det kändes som huvudet skulle sprängas. Väl hemma så sov jag från 16.30 till kl 21.30 då barnen kom hem. De hade haft så roligt. De hade varit på Tivolit också och åkt karuseller. Skönt att de fick en superdag ändå, men jag känner mig ledsen att jag inte kunde vara med att uppleva det.
När jag får mina migränattacker och tvingas säga till barnen att vi kanske måste avbryta något vi har påbörjat så ser jag deras besvikelse i deras ögon och så även nu när vi var på zoo:t. Men sonen sa att bara du kommer hem mamma och får sova så blir det bättre imorgon - det gör inget - var inte ledsen. Dottern har ingen riktigt koll, men sonen har varit med så många gånger nu att han vet vad som gäller.

Idag fyllde dottern 3 år - tänk vad tiden går. Det kändes som igår när man gick med sin tjocka mage och vänta på att hon skulle komma ut (gick över 4 dagar med henne). Dagen började med att vi skulle sjunga för henne, men eftersom hon hade kommit till mig inatt så gick vi och väckte sonen så kunde vi sjunga för henne i vår säng. Han blev så besviken och sa till henne: "När man fyller år så ska man faktiskt sova i sin egen säng och sen får man ligga där tills vi kommer och sjunger och så kan man öppna sin paket så gå lägg dig i din säng igen". Han började gråta så sagt och gjort vi fick lägga henne i hennes säng för att sedan gå in och sjunga för henne. Det var ju jätte viktigt för sonen. Dottern hade ingen aning vad vi sysslade med - såg ut som ett frågetecken när vi lade henne i sängen och tyckte nog inte att vi var riktigt kloka. Men alla blev glada igen.
Vi har haft kalas ute i trädgården idag med släkt och familj. Jätte trevligt. Hon fick mycket "hello kitty" kläder och saker. Ryggsäck, hårspänne, kjol, tröjor mm. Hon blev helnöjd.

Nu har jag äntligen städat undan allt och barnen samt mannen har somnat, det var tydligen jobbigt med kalas. Vi hade tur med vädret. Barnen kunde bada i poolen och det var härligt att se alla kusinerna plaska, hoppa och simma.

Nu har vi semester nästa vecka med och det blir lite grillkvällar med mina bröder samt en tur till Helsingborgs festivalen på torsdag. Annars blir det väl bara att vara hemma och ladda om batterierna för att börja jobba igen.

Nu ska jag gå och nanna och har jag tur så kommer det ingen liten dotter och invadererar min säng inatt. Vi får se.

God natt och må väl alla.

söndag 5 juli 2009

Babyboom!

Ikväll precis innan vi skulle äta kom det ett telefonsamtal från en väldigt god vän som berättade att hon var gravid - jättekul!!

På midsommarafton fick jag ett samtal om samma sak - en kompis till mig sedan 15-20 år som väntar sitt första barn.

Sen har jag en kollega på jobb som också är gravid.

Det är verkligen en babyboom runt omkring mig för tillfället och visst är det underbart med glada nyheter och sanningen är ju att man blir väldigt sugen på en tredje men det får vi se om det blir så.

Underbart!!!