Mina föräldrar är i USA denna veckan och jag har beställt skorna enligt ovan. MBT-skor. Fler och fler använder dessa på jobbet och jag var och prova ett par efter jobb idag. De jag provade kosta 2598 kr och i USA c:a 700 kr. Det är skillnad det. Det har varit många mms på mobilen med bilder på skor samt samtal per telefon för diskussion angående utseende mm. Som tur är har min mamma samma storlek på fötter som jag och det känns ju skönt. Vi får se när de kommer på hem om de är så bra som jag hoppas. Håll tummarna.
Jobbet - ja vad ska man säga om det. Det är verkligen kaos för tillfället på alla håll och kanter. Nu känns det som att folk går på sin reserver vad de orkar med. Jag undrar hur länge jag ska orka själv. Idag var det nära jag kastade in handduken. Ska nog söka det där jobbet som jag var sugen på. Man känner snart inte för att vara trevlig längre. Det avbokas och bokas mottagningar till höger och vänster. Personal är sjuka - både läkare och annan personal. Hur mycket ska man orka med innan "de som sitter högre upp" reagerar. Men man kan ju inte mer än att jobba men man har ju med patienter att göra och jag känner att det viktiga är att de har det bra - men vi då?? Varför ska det dras in på pengar så att man inte kan få in personal så att allt går runt?? Det får man aldrig svar på. Jag slängde in en spontanansökan till McNeil förra veckan. Fick svar idag och de sparar gärna på mina ansökan och vill att jag kompletterar med min CV. Man kan ju hoppas att de behöver någon som mig. Vi får se vad som sker. Jag är inte rädd för att byta jobb. Jag trivs ju på mitt jobb men är trött på att det aldrig får vara lugnt.
Annars är allt bra. Min son börjar bli stor - har fått en lös tand. "Mamma, om jag tappar tanden kan jag ju inte äta knäckebröd!". Idag när jag kom hem så hade han ätit massor av knäckebröd för han var ju tvungen att ha tappat tanden tills mormor och morfar kommer hem. Tur att jag inte har nämnt att det kan blöda lite när man tappar den - då hade han nog blivit tokig.
Ny dag imorgon och då är det ett besök till banken som gäller. Ska lägga om lånen. Sen är det inhandling av ett persikoträd till föräldrarna för de har ju firat 40 år som gifta (det är därför de är i USA - för att fira eller nåt).
Nu är det TV:n som gäller, sen är det läsa lite i bok nr 2 av Stieg Larsson (glömmer hela tiden vad den heter - har precis haft premiär på bio!?!).
Må gott alla.
Och vad väl jag känner igen mig, det att arbete i offentlig sektor - alla dessa krav till insparingar, och var är tanken med att ha pasienten/klienten i fokus blivit av. När tall och statistik blir viktigare än de människor vi jobbar med ..... så ofta jag har suckat. Det tar så lätt bort allt engagemang och många väljer att sluta...kanske mer eller mindre i protest på ett system som inte fungera.
SvaraRaderaOch så smart att få dina mamma till att köpa skorna. Har en väninna som använder dessa, och hon är väldigt nöjd.
Stor kram